Under 1250-talet är Starby en kungsgård som ägs av kung Valdemar, Birger jarls son. Den

går i arv och 1359 finns en notering i Riksarkivets rullor om att en man vid namn Elon

Bengtsson, sonson till Birger jarls bror Elof lämnar Starby i pant till Alvastra kloster. Under

tidigt 1300-tal övertar troligen kung Magnus Eriksson Starby. Under denna tid ingår Västra

och Östra Starby i begreppet Starby.

1300-talet är en tid av förändring och år 1335 avskaffas träldomen i den så kallade

Skarastadgan. Då utfärdar kung Magnus Eriksson ett brev där han bland annat skriver: ”allt

av mans- eller kvinnokön, som bor i västgötska eller värmländska lagsagan och är född av

kristen man eller kvinna, må aldrig träl eller trälinna vara eller så kallas”. Stadgan gäller alltså

för västgötar och värmlänningar, men beslutet blev prejudicerande för även övriga svenskar.

Kungen avsåg med sitt beslut förbjuda träldom generellt.

Förändringen medför att de stora godsen upplöses, ägandet fördelas eller också börjar man

utarrendera marken till olika arrendatorer. Det är också vad som händer med Starby. Enligt

källor i Riksarkivet framgår att ägarna är ett antal. Exempelvis äger Helga Bengtsdotter, Elon

Bengtssons syster, jord i Starby 1395 liksom en lägfrälse jordägare vid namn Magnus

Bengtsson, 1384. I arkiven finns även ett brev där en fru Ingeborg Eriksdotter ger jord till

klostret 1375. Ägare till marken är nu både låg- och högfräse stormän och kyrkan.

Samma sommar som heliga Birgittas reliker anländer från Rom till Vadstena utfärdar kung

Albrekt av Mecklenburg (kung av Sverige före drottning Margareta) ett brev av den 11 juli

1374. I det kan man läsa att han tar klostret, som ska uppföras i Vadstena, under sitt

beskydd samt att nödvändiga livsmedel och foder till hästarna får försäljas i byn Starby till

pilgrimer, alla andra tillresande och landbor. Det är nu som klostret på allvar försöker överta

Västra Starby eftersom lokala råvaror är en förutsättning för att den stora pilgrimsströmmen

ska kunna komma till Vadstena. Vissa helger kommer de till Vadstena i hundratal och

behovet av mat är stort. Brevet visar på att Starby redan nu producerar mycket råvaror.

Klostret förvärvar Starby stegvis från 1374. År 1435 anses att Starbys markområden ägs av

klostret. De använder ägorna dels för egen del, dels utarrenderas mark till borgare och

bönder.

Källa i Riksarkivet:

Brevinnehåll, 1398 utan datum

(X 1, fol. 151) ”Konung Waldemar j Suerige hade sin Sätegård ther nu Wadstena Stad står,

och Konung Magnus Erickson lot ther seden byggie samme Stad, theth wetner her Karl

Wlffzson meth sit breff anno 1398”.

(Gen. 21, fol. 15 och 14v, RA) ”Han (=Karl ULfsson av Tofta) gaff Wastena clöster sitt

wetnesbyrd och besegled breff, att wårfru clöstersnes åker och tiläger, som både til gården j

Wastene leget haffuer och aff Starby och andre bolstad äger är tagit thz gaff konung Magnus

Erikson mz rigsens rådz samptyckie til ett klöster, som ther byges skulle och war samme

äger ey Vpsale öde eller gamalt crone godz vtan war afflad sompt mz köp och sompt mz

sackörer aff androm vdi konung Waldemars tijd, som ther först lot byggie sin sätegård vpå”.

Vasatiden…

När Gustav Vasa blir kung av Sverige 1523 är han beroende av att ta över kyrkans jord för att

behålla makten. Kyrkan äger då ca 30 % av Sveriges brukade markareal och kungen enbart 3

– 4 %. Eftersom ägande av mark är enda sättet att bli rik på vid den här tiden börjar han

stegvis konfiskera mark från klostret och kyrkan. Marken, och avkastningen den ger,

använder han till att bygga ett rikets försvar samt att ge bort eller utarrendera gårdar till

personer han behöver stöd av.

Redan 1525 blir Västra Starby åter kungsgård. Att vara kungsgård innebär att gården var

kungens jordagods eller bostad åt kunglig förtroendeman (= kronan i dessa tider). Det

berättas att Gustav Vasa som nybliven kung besöker på Starby och förplägades här gott och

rikligt.

1525 har Gustav inte byggt någon egen bostad i Vadstena och det är troligt att han bor i

Starby när han är i staden, och det är ofta. 1527 inrättar han en bostad i Biskopshuset, efter

att biskop Brask flytt till Polen med anledning av beslutet om att köra ut den katolska kyrkan

samma år. Från 1552 bor Gustav med familj i det stora timrade parhuset på slottets

borggård och senare bor kungligheterna även i slottet när det byggs upp.

Under Vasatiden är Västra Starby kungsladugård. Här ägnar man sig åt djurhållning och

produktion av råvaror i stor skala. Dessutom finns troligen ett stort stall som härbärgerar

hästarna till slottets besökare.

Efter Vasaättens sista regent, drottning Kristina, som abdikerar 1654, övergår gården till

hennes kusin, kung Karl X år 1654.

1600–1700-tal…

När Karl X gifter sig 1654 med Hedvig Eleonora tillförsäkras hon som livgeding (landområden

i ett kungadöme, som anvisades en änkedrottning till underhåll efter makens död)

Gripsholms, Strömsholms, Eskilstuna och Vadstena län. Efter Karls X död 1660 tar hon sitt

säte på Vadstena slott. Dock användes slottet även av Karl X:s bror Adolf Johan ända fram till

1679. Hedvig Eleonora bor i Vadstena slott och bygger även två hus utanför slottet mot

Vättern (i nuvarande parken). I det ena bor hon själv och i det andra landshövdingen över

Vadstena län. Hon trivs och tillbringar mycket tid här fram till sin död 1715. Västra Starby är i

hennes ägo och används fortfarande som kungsgård till drottningen, men efter hennes död

utarrenderas Starby.

Vadstena län omfattar Göstrings, Aska, Lysings och Dals härad jämte Ulfåsagodsen. 1683

utgjörs det av 1406 ½ mtl, som då räntade 24 980 daler silvermynt, och förvaltas av en

särskild fogde som för jordebok och räkenskaper över detsamma. På slottet sitter en

hauptman, inför vilken fogden redovisar skatten.

1716 hemfaller länet till kronan, men först den 27 april 1719 ger drottning Ulrika Eleonora

befallning om att livgedingets ”länder” skulle indragas och förläggas vart till sitt

hövdingdöme. Sålunda hamnar Vadstena län under Östergötlands landshövdingdöme och

Starby övergår i kronans regi som vartefter utarrenderar Starbys mark och byggnader.

Arrendatorer efter drottningens livgeding

1736 mottar översten Baron N von Ungern Sternberg Starby arrendet av kronan.

1745 övertar kammarherren Baron E Funck arrendet.

1757 blir kungsgården upplåten till intressenterna i Kammarduksfabriken i Wadstena enligt

Riksens Ständers beslut, och arrenderas särskilt af Assessorn G. Vult von Steyern till år 1801.

1829 är majoren Henrik S. Vult von Steyern arrendator.

Arrendatorn är förbunden att driva Kammarduks-, Linne- och Drälls-fabriken i Wadstena,

utvidga linnekulturen och beredningen på holländska sättet samt underhålla ett ”schäferi af

spanska får”, 150 till antalet. Gården producerar vid denna tid ca 200 tunnor spannmål,

hälften råg och hälften korn.

Under Steyerns tid omfattar gården omkring 700 hektar samt fisket vid vätteröarna Stora

och Lilla Röknen, Erkerna, Fjuk och Jungfrun. Den sträcker sig från Vättern i norr till Strå gård

i söder och Kalvestad. Den når till Åbylund och Kedevadgårdarna och Mjölna i sydväst och

Ullevid i väster. Östra Starby med tegelbruk ingår även. Arbetskraft får man i huvudsak från

cirka 20 torpställen i huvudsak runt Rismarken och sydöstra och södra gränserna. En stor

del av arealen består av betesmarker som avdelas av Mjölnaån. Den slingrar sig fram genom

ägorna, Starbyparken och slutligen ut i Vättern. Ån svämmade ofta över. Exempelvis var det

mansdjupt vatten på Starby mosse den 27 oktober 1649 och man var tvungen att nödslakta

kreaturen.

På 1830-talet övertar krigskommisarien Erik Gustav Lallerstedt arrendet och kammarduksfabriken

laggs ner. Lallerstedt har gården fram till sin död och därefter tar hans son löjtnant

J.W. Lallerstedt över densamma.

1873 tar herr Fritz Trahn över arrendet, troligen till 1893.

Enligt Anton Ridderstads verk Historiskt, geografiskt och statistiskt lexikon över

Östergötland, 1875–1877, består gården under 1800-talets slut av Kungsträdgården,

slottsgraven, Kungs-hagen i Örberga, Knopängen i Allhelgona och 8 fisken i Motala ström, en

areal om 844 tunnland åker, 267 tunnland äng (som producerade ca 600–1000 lass hö

årligen), 176 tunnland skogs-och betesmark samt 11 tunnland impedimenter. På ägorna

fanns 14 jordtorp som utgjorde 2 205 mandagsverken och 883 kvinnodagsverken till

arrendatorn. Förutom torparnas kreatur fanns år 1876 120 kor, 30 ungnöt, 25 oxar och 19

hästar.

Byggnader och Starby 1900–2000-tal…

Starbys huvudbyggnad var uppförd i skiftet 1600/1700-talet och belägen nära Mjölnaån

(mellan Alströmers flyglar). Den var ett envåningshus med en framskjutande fasad med

dekoration (s.k. frontespis) och en veranda. Byggnaden omgavs av park och trädgård. 1762

byggs nya flygelbyggnader varav den södra flygeln fortfarande är väl bevarad exteriört (där

bor nu familjen Alströmer). Den norra flygeln brann ner 1769 men byggs upp igen på det

sätt som vi kan se idag.

1905 tar Karl Hedmark (Lars Öhmans fars styvfar) över arrendet. Gården hade före dess

arrenderats av en person med Retz i efternamn. Huvudbyggnaden var fuktskadad och i

dåligt skick och därför byggs en ny huvudbyggnad 1914 på ofri grund med en ny placering.

Det är denna byggnad som är hotell Starbys huvudbyggnad idag. 1919 flyttar Hedmark till

Naddö efter att ha köpt Heidenstams hus där året innan. Hedmark river Heidenstams hus

och bygger nytt, men arrenderar fortfarande Starby. Hedmark avlider 1944 och familjen

Öhman tar över arrendet och den nya huvudbyggnaden som de äger fram till 1964, då

Vadstena tar över densamma. Den gamla huvudbyggnaden rivs av familjen Öhman 1980.

Under 1980-talet säljer kronan del av Starbys mark, cirka 20 hektar, till Vadstena kommun

och kommunen börjar sälja ut marken till olika aktörer. 1996 köper familjen Öhman

kvarvarande byggnader och mark, ca 300 hektar. 2002 säljer familjen den gamla tomten och

flyglarna till familjen Alströmer.

Under 1970-talet utarrenderar kommunen nuvarande huvudbyggnad till familjen Bergkvist

och från 1986 till Bengt Pettersson (Hotel Frantz & Hotel Ruth) som driver hotell i

fastigheten. 1988 köper familjen Edberg (Hooks Herrgård) huvudbyggnaden och tillhörande

tomt, men säljer den 2007 till Mats och Per Wahrén (EWAB).

2020 köper nuvarande ägare famlijen Carneteg den anrika huvudbyggnaden inklusive tomt.

Källor:

Riksarkivet, olika källor och brev

Östergötlands historia, av Anton Ridderstad, 1914

Historiskt, geografiskt och statistiskt lexikon över Östergötland, 1875–1877, Anton

Ridderstad.

600 år i Vadstena, Olika författare 2000

Samtal med Mats Wahrén och Lars Öhman

Skriven och framtagen av Eva Mattsson

to page 3