Rismarken Historia

Historik om Rismarken

På Landsarkivet och i Lantmäteriets arkiv finns mycket skrivet och flera kartor som berättar om Kungs Starbys historia. Rismarkens värde bedömdes förmodligen inte altför högt eftersom det relativt sällan omnämns i samband med Kungs Starbys jordbruk och byggnader.

Förmodligen är det Starbys egenskap av Kungsgård som räddat skogsområdet från uppodling. De delar som avstyckats från gården har helt naturligt blivit uppodlade.

I en skrift som Petre & Abrahamsson utgivit i Linköping 1822 där man försökt göra en "Utförligare beskrifning öfver Kronans Oskattlagde Jord i Östergöthland "står följande att läsa:

"Rismarken . belägen tillika med Starby Kungs Ladugård uti Dals Härad Strå och S:ct Pers socknar är en ansenlig. jämn och odlingsbar mark , efter fordna starka utsyningar väl befredad de senaste 25 á 30 åren: så att den unga Barr- och Löfskogen derstädes är både tät, och en del till smått Timmer dugelig, men det mästa ännu icke skjördbart. Flere Torp äro derinom anlagde och skulle ännu flere derå kunna anläggas å de fleste platser . eller ock plantering af Ek med fler för jordmånen tjenlige trädslag.

Denna Kungs Jagepark är upptagen på chartan öfver Starby . upprättad år 1705 af Jon. Ekebom . men rvmden icke utsatt . anses innehålla vid pass 450 tunneland . och

befanns redan vid sagde chartering några Intägter östra sidan af Wadstena-boarne häfdade . troligen med dåvarande Lif-Geding-Gouvernementets i Wadstena minne."

Det verkar som den utbredning som Rismarken hade då kartan över Dals härad gjordes på 1850-talet stämmer väl med dagens.

Däremot var Rismarkens utbredning större enligt Joh. Ekeboms karta från år 1705. Framförallt i söder då den sträckte sig ända ner till Strå Gård och i sydöst innefattandes Skarven och Hildingshem Enligt kartan var denna södra del av Rismarken dominerad av lövskog.

Även i norr var utsträckningen vidare. Området nådde ända till nuvarande landsvägen , åtminstone väster om nuvarande gärdesväg. Den nordligaste delen bestod mest av "tufvig betesvall med enebyske". En öppen bäck slingrade sig norr ut i västra delen , numera jordbruksmark , för att sedan ansluta till Mjölnaån ungefär vid Åtorpet.

Joh. Ekebom kallade Rismarken en Kungs Jagepark. På kartan från 1705 fmns anteckningar om "skjön granskog" och "rödjer eller jägareplatser".